VIBY GÅRD

Under våren och sommaren 1989 utförde RAÄ, UV-Stockholm, arkeologiska undersökningar av Viby gamla tomt, RAÄ 308 i Sollentuna. Rapporten över grävningen sammanställdes av Lena Beronius Jörpeland (1996). I detta arbete har det osteologiska materialet från några av utgrävningens anläggningar analyserats.. Materialet är väl bevarat men fragmenterat. Det är bara i en av anläggningarna som det förekommer i stort sett hela ben. De analyserade anläggningarna är:

Materialet har betsämts till art och benslag och kvantifierats med de vanligast använda metoderna. Minsta säkerställda individantalet (MNI), Antalet fragment (Nisp). Och slutligen har benen vägts artvis. Obestämda ben har endast kvantifierats med Nisp och vikt. Mellan 55 och 99% av benmaterialet från anläggningarna har bestämts till art och benslag.

Endast tre fragment finns från anläggning 20. Av dessa kunde två identifieras till nötkreatur resp nötkreatur/häst. Det betyder att det endast går att säga att det finns rester från ett nötkreatur. Det finns inga klara spår efter slakt på benen. Vidare bör påpekas att dessa skelettelement inte brukar uppvisa slaktspår. Inga åldersbedömningar har låtit sig göras.

I anläggning 40 finns rester från fyra unga får/getter (alla under 3 år) , en hund och ett ungt svin (under 1 år). Då får och getter är svåra att skilja åt kan denna grupp inte nämare bestämmas. Dock har två säkra får identifieras, dessa är troligen medräknade i gruppen Får/get. Det förekommer klara slaktspår på två kotor. Båda kapade tvärsmed ryggraden (för att göra kotletter).

I materialet finns rester från en ung får/get (yngre än 3 år), ett ungt svin (yngre än 3,5 år) och ett nötkreatur (möjligen häst).

Anläggning 154 har det i särklass största materialet av de genomgångna anläggningarna, Liksom även den största artlistan. I materialet finns representerat tre nötkreatur, två får/getter (varav en bestämd till får), en häst, en hund, två svin (varav ett mycket ung) och en hönsfågel (då ett fragment var bränt och de andra obrända tyder detta på två individer. Ett av fragmenten, det brända, är könsbedömt till tupp). Vidare finns i materialet även resterna av en råtta, en tätting och en gädda.

Endast fyra fragment bär spår av slakt. Tre av fragmenten härstammar från nötkreatur. En halskota, en bröstkota och en underkäke. Det fjärde benet är ett skulderblad från får/get. Slaktspår förekommer ofta på dessa ben. Åldern på materialet är fördelat som följer:

I anläggningen fanns även 11 brända fragment (10g) varav två kunde bestämmas till hönsfågel respektive nötkreatur.

Denna anläggning innehöll resterna av ett nötkreatur och ett ungt svin (ca. 1 år).

Materialet från denna grop innehöll resterna av, i stort sett, ett helt får. Det bör påpekas att skenbenen endast kunde bestämmas till får/get men då ålder och storlek tycks passa till resterande ben i koncentrationen antas även dessa tillhöra detta får. Åldern på detta får var ca. 24-30 månader. Vidare fanns även ett kraniefragment från nötkreatur. Inga av benen uppvisar slaktspår.

Materialet från dessa anläggningar är begränsat och därför kan det vara vanskligt att ta resultaten för sanning. Tendenser finns dock i materialet. Det vanligaste djurgruppen på gården verkar vara får/get och nötkreatur och sedan svin. Alla andra arter finns sedan bara representerade av enstaka individer eller fragment. Varje djurgrupp kan beskrivas som följer:

Den artrikaste och anläggningen är nr. 154, där alla identifierade arter återfinns. Alla ben utom möjligen råttan och tettingen kan vara matrester, benet från en tetting kan vara tveksamt. Råtta, tetting och gädda är de enda vilda arter som påträffats i materialet.

Resterna av ett får i anläggning 157 är troligen nedlagt i ett stycke eventuellt med klövar och huvud borttaget, eftersom dessa inte har återfunnits.

Det förekommer inte många ben med klara slaktmärken, men alla ben är på något sätt kluvna eller delade men det är svårt att bestämma orsaken till fragmenteringen. Skelettelement som härstammar från svin och får/get härstammar framför allt från de köttrika delarna av kroppen medan det är något mer blandat när det gäller nötboskapen.

Vid artbestämning har för utom referenssamlingen vid Arkeoosteologiska forskningslaboratoriet följande verk använts: